Fabeln om geten och grisen av 5a

Det var en gång en gris och en get. De skulle vara med i en tävling där man kunde vinna fina priser. Priserna var en guldpokal, en chokladfontän, ett badkar fullt av godis samt ett gosedjur i form av en fluffig enhörning.

Tävlingen gick ut på att få in så många marshmallows i munnen som möjligt på en minut.

-Jag har mycket större mun än du, så jag kan få in många fler, skröt grisen.

- Vi får väl se, mumlade geten och lunkade bort till bordet där tävlingen skulle hållas.

Grisen skuttade efter geten bort till bordet. På bordet stod två stora skålar med marshmallows.

Tävlingen började. Grisen slängde i sig marshmallows. Geten föredrog att ta det lite lugnare, och tog en i taget. Medan grisen proppade munnen full kommenterade han:

-Du är så långsam som tar en i taget, du kan omöjligt vinna över mig.

Geten svarade inte utan fortsatte trycka i sig de fluffiga, vita godsakerna.

Till slut var grisens mun fylld med marshmallows och minuten var snart slut. När det bara var några sekunder kvar började grisen skratta för att geten var så långsam. Först med ett litet fniss, men sedan bröt han ut i ett gapskratt och alla marshmallows trillade ut en efter en...

Ring! Tut!

Nu var tiden slut och alla grisens 20 marshmallows, förutom en, hade ramlat ur grisens mun.

De väntade spänt på domarens beslut:

-Grisen hade egentligen flest marshmallows i sin mun... men vinnaren blir klart och tydligt GETEN, som hade tio godisar i sin mun mot grisens enda!

Grisen fick ett utbrott.

-Det här kan inte vara sant, gastade han, och sprang till skogs.

Geten tog nöjt emot sina priser och skrattade glatt:

-Skrattar bäst som skrattar sist. (sensmoral)

Eftertext 1:

Två år senare kom grisen (som under sin tid i skogen förvildats till ett vildsvin) tillbaks med Erik XIV, som ju också sprang till skogs en gång.

Eftertext 2: Geten var en hona.